Ni finns inte på samma sätt som förut. På nått sätt så trror jag att vissa av er förstår vad som har hänt och vad som händer. Ni är verkligen helt borta. När ni har erat såkallade "grupp problem" det är då ni kommer tillbaka, lutar tillbaka,tar er tiden till en kaffe, strö-snackar om det som för er är jobbigast för stunden.jag finns, mjo men jag tror faktiskt inte att det finns nått att klaga på när det gäller den saken faktiskt.
Alla är helt exalterade av samma sak, av samma leénde, av samma snack & av alla desperata försök att nå nått som ni kanske aldrig komma kunna nå ?! Det är nog mer så många ser det. Kanske inte bara jag ?

Jag vill kunna placera er i det som jag kallade trygghet.