Jag hade blunda,vänt ryggen och gått. Jag fattar inte hur du bara kan stanna och endå älska mig.




Jag gjorde illa dom,så hårt.Utan en ånger.
Det förlåter jag inte mig själv för,aldrig.
 det gick så långt ,det vart svart,sekunden hade kunna gått så långt.
Jag önskar att jag inte hade vart så självupptagen och dum.
Varför gav jag inte mig själv chansen att bara ta det lite lungt innan kroppen och sinnet tog över. Jag visste attt det inte var i balans. Varför ? Jag skulle ha tänkt lite mer eller kanske MYCKET MER...